Världens bästa benpass

Så har det som alltid händer hänt igen. 

Jag har aldrig varit en rutinens mästare. Jag går hårt ut och tappar sugen. Eller glömmer. Eller struntar i det. Det är vad som hänt nu. Jag skulle kunna ta det som ett misslyckande, men det tänker jag inte göra. Jag tänker bara ta mig i kragen och fortsätta där jag slutade. 

Det som tog mitt fokus var ju årets Pride. Jag jobbade heltid på mitt jobb samt att jag hjälpte OUTtv i deras tält i Pride Park. Så det blev mest jobb och lite fest. Och Prideparaden.

Jag gick prideparaden iklädd högklackade skor. Två och en halv timme på asfalt i högklackat. Dagen efter hade jag ont i varenda benmuskel jag har. Det var ett benpass som heter duga. Så nog har jag fått lite träning trots allt.

Hur som helst, idag har jag tid, lust och motivation för att köra ett pass OSCA. Idag blir det:

• Horizontal pullups 1x10
• Jackknife squats 1x10

Bara att tuta och köra.

Idag är jag dagens vintage hunk:

Min ensemble under Prideparaden

 

Högst motiverande inbillning

Ja, jag hann pressa in träningen mellan jobben igår. Återigen tack vara bloggen som sätter rätt slags press på mig. 

Jag måste på nytt ta upp vikten av att inte underskatta till synes enkla övningar. Igår var det knee tucks och incline pushups. Knee tucks innebär att en sitter på kanten på till exempel en stol lutar sig bakåt och drar upp knäna mot bröstet. Låter inte vidare jobbigt, men jag lovar - efter 2x25 av dessa rörelser är man ganska trött framförallt i magen. Därtill kom incline pushups där en håller i till exempel sitsen på en stol och gör lutande armhävningarna mot den. Låter inte heller så jobbigt. Men 2x20 kändes.

Till historien hör att jag ju inte är helt slutkörd efter jag tränat, men dagen efter har jag en slags djup, smygande träningsvärk i de muskler jag använt. En träningsvärk jag inte känner igen från när jag körde klassisk styrketräning regelbundet. Det är som att musklerna reagerar på ett annat sätt när endast kroppen används som tyngd. Jag läste någonstans att det skulle vara naturligare att bara träna på detta sätt; att kroppen på något sätt enklare förstår vad som händer och reagerar utifrån det. Kanske är det så, vad vet jag. Men det låter logiskt. Jag gillar logiskt.

Kanske är det önsketänkande eller bara att kroppen kommer ihåg ifrån när jag tränade innan, men jag tycker redan att jag ser skillnad i spegeln. Armarna har något mer definierade konturer. Axlarna lite större. Kanske är det bara inbillning, men i sådana fall är det en högst motiverande inbillning!

Började dagen med fettkaffe. Gött!

Ikväll blir det Pride efter jobbet och säkert en del festande. Självklart håller jag mig till måttliga (eller?) mängder vin samt tämligen ren, icke söt sprit. Favoriten är ju en Skinny Bitch - alltså en vodka soda.

Let's celebrate diversity!

Dagens vintagehunk:

Detta är tämligen nära vad jag skulle kalla en optimal kropp.
Definierade muskler som på intet sätt tar över kroppsformen.

My way of making it happen

Idag hinner jag inte träna. Egentligen. Men det gör jag ändå. Jag jobbar och direkt efter ska jag hem och göra mig i ordning för att åka till Pride Park och stå i OUTtv:s tält. Jag får se till att pressa in träning när jag kommer hem. 

Jag skriver ju inte detta för att skryta. Men jag har märkt att jag är alldeles för stolt för att låta bli att träna om jag skriver här på bloggen att jag ska göra det. 

Idag blir det:

• Pushups (incline pushups 2x20)
• Leg raises (knee tucks2x25)

Vintage hunk of the day

Allt blir bättre med en ståtlig mustasch

Det enkla är svårare än man kan tro

Igår var det dags för tredje passet.

• Handstand pushups (stå på huvudet mot en vägg i en minut)
• Brygga (short bridges 3x50)

Första steget av tio vad gäller handstand pushups är ju helt enkelt att stå på huvudet lutad mot en vägg. De olika nivåerna är 30 sekunder, en minut och två minuter. Jag tänkte att jag skulle ta två minuter direkt. Men det tog bara några sekunder innan det kändes som huvudet skulle sprängas. Oroande. Jag läste igenom instruktionerna igen och blev upplyst om att det tydligen tar lite tid för bland annat blodkärlen att vänja sig vid den omvända tyngdkraften. Med denna nya kunskap bestämde jag mig för att begränsa mig till 30 sekunder. Väl ståendes på huvudet så kändes det ganska ok efter 30 sekunder, varpå jag stod kvar i 30 sekunder till. Sålunda har jag då klarat av medelnivån på steg ett. 

Bryggorna var inga problem. Kändes dock inte vidare mycket i ryggen -  jag kände mest i rumpan.

Första OSCA-veckan avklarad. OSCA är alltså min helt eget påhittade akronym som jag bildat av begreppet Old School Calisthenics. Lika bra att påminna om detta till dess det är allmänt vedertaget och jag blir världskänd som grundaren av detta. (ironi)

Tankar efter första veckan: Underskatta inte första nivåns övningar! De är lätta, men det är många, många repetitioner. Vissa av övningarna kändes knappt, men dagen efter jag hade gjort 150 (3x50) armhävningar mot väggen så kändes det absolut i både biceps och bröst. Under tiden jag tränade kändes det knappt något alls. En ny lärdom för mig. 

Jag har idag återigen tagit upp rutinen att börja dagen med en kopp fettkaffe. Eller bulletproof kaffe kanske låter godare. Eller mindre äckligt. Men jag gillar fett och kommer kalla det fettkaffe. Jag blandar två deciliter nybryggt kaffe, en klick smör och två teskedar Upgraded Brain Octane Oil med en stavmixer i omkring 20-30 sekunder. Det ska vara bra för att få kroppen att bli en riktig fettbrännarmaskin samt att det håller aptiten i schack, vilket är bra om man kör 18:6 som jag försöker göra. 

Nu är det Pride. Pride innebär bland annat fest och alkohol. Ingen ketos för Stefan. Dock ska jag hålla mig så mycket det går till ren och icke söt alkohol samt måttligt med vin. Jag läste att alkohol stoppar ketosen men att ketosen kickar igång så fort man förbränt alkoholen till skillnad från kolhydrater kan stoppa ketosen i upp till en vecka eller till och med mer ibland. 

HAPPY PRIDE!

Dagens vintage-hunk

Strike a pose!

Tamdiu discendum est, quamdiu vivas

Varför inte börja med en skvätt latin så här på fredagen? 

Vad det står? Så länge som man lever, så länge bör man lära om man översätter direkt. Man lär så länge man lever, helt enkelt. 

Egentligen ville jag med denna latinska sentens endast belysa faktumet att jag missförstått en del av träningens antal set och reps, men snart insåg jag att det ju passar in i ett mycket större perspektiv. Det passar väldigt bra på min idé om hur jag vill leva mitt liv. 

Varning för personligt dravel. 

Jag har alltid strävat efter att bli en bättre människa. Att bli en bättre människa. Dessa ord kan ju kännas något klichéartade, trötta och välanvända. Men de stämmer. För mig. Dessutom är det inte lika storvulet som det kan tyckas. Jag har bara en önskan att utvecklas och gå framåt. Det handlar inte om att vara perfekt, ej heller om att sträva efter att bli det. För mig är det viktigaste att ta mig genom livets situationer och dra lärdom av de erfarenheter jag får. Det handlar aldrig om att inte göra fel. Vi kommer alltid göra fel, om och om igen. Vi kommer göra samma fel gång på gång. Men att fela är inte detsamma som nederlag. Det enda som skulle kunna vara ett nederlag är att var stolt och neka till sina fel och därmed vägra lära av dem. Det är, i mina ögon, att svika sig själv. Lev, gör fel och lär dig nåt. Det är min devis.

Slut på personligt dravel.

Var var jag?

Jo, jag missförstod träningsinstruktionerna. Eller, jag skrev rätt först, antog att det var på ett annat sätt och gjorde så som jag trodde det skulle vara. I boken använder han termer "work sets". Jag vet fortfarande inte, men jag kommer anta att det handlar om något slags storset. Det vill säga att jag inte ska göra till exempel 3x50 väggarmhävningar utan att jag ska göra 2x(3x50). Tror jag. Så kommer jag tänka i alla fall. Detta kommer innebära att det är tyngre träning än vad jag anat. Skönt!

Dagens träning:

• Två set Pull-up (vertical pulls 3x40)

• Två set knäböj (shoulderstand squats 3x50)

Vi får se vad jag orkar och modifiera därefter.

Dagens vintage-hunk:

I'd date him...

It works!

Att få tummen ur är ej en av mina främsta färdigheter. Jag är bekväm. Jag är en lat en. Jag vet inte hur många gånger om dagen fraser som "jag ska bara", "alldeles strax", "jag gör det sen" och "bara ett avsnitt till av Family Guy" susar genom mitt huvud. Det är som att det är ett allvarligt konstruktionsfel på min startmotor.

Vad är det då som fungerar? Vad är det rubriken syftar på? Jo, att denna blogg gör vad den ska. Jag bloggar här för att sätta lite press på mig själv. Press att ta mig ur sängen och göra vad jag ska. Och vad jag ska just nu är att koma igång med min träning, med OSCA (Old School Calisthenics). Tack vare att jag skrev här att jag skulle träna och vad jag skulle träna så gjorde jag det. Min seger är inte att jag genomfört ett världsomvälvande och muskeloptimerande träningspass utan att jag tog mig i kragen och hittade motivationen att bara kliva upp ur sängen och göra mina övningar. Hurra för mig!

Dock gjorde jag inte exakt vad jag skrev igår. Jag hade missuppfattat lite om repsen. Dessutom klarade jag inte allt jag skulle.

Jag började med armhävning mot vägg. Låter ju som en barnlek. Men efter 3x50 reps så blir till och med det jobbigt. Jag känner det i armarna och lite i bröstmusklerna. Men det var så pass lätt att jag är redo för nybörjarnivån av steg två - incline pushups 1x10, reps.

Efter det var det dags för knee tucks. Dessa var jobbigare än vad jag anat. Målet vara att göra 3x40  målet för att går vidare till steg två av benlyft. Jag klarade det inte. Det blev ett set med 40 rep och ett med 25. Det vill säga ungefär medelnivån av steg ett som är 2x25. Där kommer jag att hålla mig till dess jag fått bättre kontroll, stabilare teknik och starkare magmuskler. Baby steps, baby steps. 

Idag är det ingen träning. 

Blåste i min ketonixmätare. Den visade gult. Ganska bra.

Sköna grabbs med mumsiga mustascher

Old School Calisthenics - OSCA

Då var det dags. Dags att börja träna igen. 

Jag är ju en vetgirig jävel. Jag måste veta hur allt fungerar. Detta har resulterat i mängder med e-böcker från Amazon och mången timme framför datorn tittandes på filmklipp YouTube. Böcker och filmklipp om vad? Allt! Bland annat: Photoshop, teckning, digital painting, glasblåsning, kost, diet, forskning, filmeffekter, tarot, författarskap, periodisk fasta, LCHF, säljteknik, pianostämning och det som jag ämnar skriva kring - träning.

Jag är inte den som slänger mig in på ett gym och improviserar. Nej, jag läser på. Jag hittar spännande hemsidor. Jag söker efter de mest optimala metoderna som verkar vara mest logiska och effektiva. När jag samlat mitt stoff ser jag till att hitta en tydlig plan och ett genomgående schema. Jag har testat diverse tyngdlyftningsteorier och tagit mig igenom ett eller annat gym-program. Men, jag är en av- eller på-människa. Antingen gör jag något till 100 % eller inte alls. Mani eller letargi. Detta resulterar i att jag kör stenhårt i 3-4 månader och sen slutar tvärt. Detta har hänt åtskilliga gånger.

Jag har nu en ny vurm - calisthenics. Dessvärre finns ingen riktigt bra svensk översättning. Ordet kommer via franskans callisthenie från grekiskans kallos och sthénos som direkt översatt betyder vacker styrka. Vad det handlar om är träning där du bara använder kroppstyngden som motstånd. Om någon har något bra svenskt ord att föreslå så tar jag gärna emot det. 

Dock så är calisthenics ett ganska vitt begrepp - det kan betyda allt från någon slags västerländsk variant av yoga eller gymnastik med mycket stretching till det som väckt mitt intresse, det som jag kommer att kalla "Old School Calisthenics". Kanske vore en förkortning på sin plats. Låt oss ge det akronymen OSCA (jag tänker att det uttalas som "åska").

OSCA är riktig hard core träning med kroppen som enda motstånd. Det jag menar är det här. Frank Medrano är förstås en otroligt avancerad utövare, jag kommer börja från scratch. Och då menar jag scratch.

Jag kommer följa ett program med sex övningar - "The Big Six". Dessa är: 

• Armhävningar
• Knäböj
• Pull-ups
• Benlyft
• Brygga
• Armhävningar ståendes på händer

Varje övning har tio steg. Till exempel är första armhävningsövningen att göra armhävningar ståendes med händerna mot en vägg medan det sista "mästarsteget" är armhävning på en arm.

När jag säger att jag ska börja från scratch så menar jag det. Jag kommer börja med första steget i varje övning även om det är så lätt att jag vill skratta. Jag kan ju berätta att tionde steget av knäböj, "pistol squat" eller knäböj på ett ben, är något jag redan behärskar. Detta till trots kommer jag ändå börja på steg ett. 

Mitt första program som består av tre tillfällen i veckan kommer se ut på detta sätt:

Pass 1

• Två set armhävningar (armhävningar mot vägg 3x50)
• Två set benlyft (knee tucks 3x40)

Pass 2

• Två set pull-ups (vertical pulls 2x40)
• Två set knäböj (shoulderstand squats 3x50)

Pass 3

• Två set armhävningar ståendes på händer (wall headstand i två minuter)
• Två set brygga (short bridges 3x50)

Det som står inom parentes är alltså steg ett av övningarna.

Varje steg (1-10) har tre vinåer: nybörjanivå, medelnivå och framstegsnivå. Skillnaden mellan dessa tre är antalet set och rep. När man klarar framstegsnivån är det dags för nästa steg. Jag har här skrivit de set och reps som jag måste klara för att gå vidare till nästa steg.

Jag börjar ikväll.

Jag älskar fett!

Alla är vi olika. Alla har vi olika förutsättningar vad gäller såväl historia som uppsättning gener. Våra kroppar reagerar olika. Somliga tål vissa saker bättre än andra. Där tycker jag att vi måste börja. Det är själva utgångspunkten. Det är grunden till alla försök att försöka förstå sin egen organism samt att på ett eller annat sätt klura ut vilken kost min kropp mår bäst av.

Jag har alltid bantat. Eller, inte alltid. Ända sen jag fyllde 22 och min kropp inte längre klarade av att ta hand om allt som jag formligen pressade in i munnen. Jag har alltid ätit som en häst och kan fortfarande idag ha svårt att bedöma om jag ätit tillräckligt eller inte. En dag vägde jag plötsligen 90 kilo. På grund av detta har jag testat allt: räknat kalorier, juice-fastat, ris-diet, pulverdiet, fettbrännarpiller, magsäcksfyllarpiller, etc, etc. Listan kan göras lång.  

För tre år sedan låste jag en bok, The 4-hour Body, av Tim Ferriss. Jag minns inte hur jag kom i kontakt med den. Tim Ferriss är en vetgirig galning som under tiotalet år använt sig själv som försökskanin när han experimenterat olika dieter, träningsformer, mm på sig själv. Det han kom fram till skrev han ner i denna bok. Det är lite bio-hacking - hur man med minsta möjliga medel ska få snyggast möjliga kropp. Intressant läsning. Jag tog mest fasta på kosten. Förstås. Det handlade mycket om att inte äta något som är vitt. Det handlade också om att äta hela tiden. Jag tog åt mig av allt. Den sommaren åt jag mig mätt och gick ner ett par kilo. Han ordinerade också en rejäl fuskdag varje vecka. Det var väl där det brast för mig. Jag är en på- eller av-människa. Börjar jag fuska så rasar allt. Och det gjorde det. Men jag hoppade på tåget igen. Och ramlade av. Ett par gånger upprepades detta.

Men boken väckte något annat i mig: ett brinnande intresse för hur mat påverkar vår kropp. Jag läste på om kolhydrater, proteiner och fett. Jag vältrade mig i böcker jag hittade på Amazon (laddar ner dem till min Kindle-läsare i iPaden). Jag läste många böcker som berörde ämnet fett och hur vår rädsla för det saknar helt grunder. Jag lärde mig att bli en kritisk läsare. Tog till mig det jag fann logiskt och förkastade det som bara var gripet ut intet utan några som helst studier till stöd. Till slut var det oundvikligt för mig att inte stöta på min nuvarande kosthållning: LCHF. Jag gick ner i vikt igen. Men jag behöll min fuskdag och fortsatte att ramla av tåget, gång på gång.

Den 31 december 2013 gav jag mig själv ett nyårslöfte. Inga kolhydrater under hela januari 2014. När februari kom tyckte jag att jag lika gärna kunde fortsätta till mars. Och när mars nalkades ville jag inte sluta. Jag gick ner omkring 2-3 kilo på fyra månader. Långsam viktnedgång är bra, men detta var FÖR långsamt. Jag snubblade in på Fakir och Skaldeman. Det är strikt LCHF där man inte ska äta mer än omkring 10 gram kolhydrater om dagen. 

Där är jag nu. Strikt LCHF. Minimalt med kolhydrater måttligt med protein. Fett, däremot, svullar jag i mig som aldrig förr. Efter ett par veckor har nu fettförbränningen accelererat och vikten sjunker. Jag är i ketos och mår hur bra som helst. Ketos? Det tar vi senare.

Jag kan nu längta efter smör. Jag kan till och med äta det som det är utan någonting.

God natt.

Synliga magmuskler innan jag fyller 40

Jag har läst så många böcker om kost. Böcker om fett. Böcker om forskning. Böcker om dålig forskning. Jag har läst så många böcker om träning. Böcker om styrketräning. Böcker om muskler. Böcker om squats och böcker om bänkpress.

Nu är det dags. Dags att implementera min förvärvade kunskap. Dags att testa de saker jag tagit till mig av det jag läst. De saker jag finner logiska och trovärda. Det är dags att experimentera. Testa och utvärdera och upptäcka vad som fungerar på mig. I ärlighetens namn tror jag mig redan veta vad som passar mig bäst och vilka metoder jag ämnar bruka mig av. 

Därav denna min nya blogg. Ett verktyg för mig att dokumentera och bearbeta mina erfarenheter under resans gång. Resan mot en vältränad Stefan. Helst innan min fyrtioårsdag.