Fit B4 Forty

It works!

Att få tummen ur är ej en av mina främsta färdigheter. Jag är bekväm. Jag är en lat en. Jag vet inte hur många gånger om dagen fraser som "jag ska bara", "alldeles strax", "jag gör det sen" och "bara ett avsnitt till av Family Guy" susar genom mitt huvud. Det är som att det är ett allvarligt konstruktionsfel på min startmotor.

Vad är det då som fungerar? Vad är det rubriken syftar på? Jo, att denna blogg gör vad den ska. Jag bloggar här för att sätta lite press på mig själv. Press att ta mig ur sängen och göra vad jag ska. Och vad jag ska just nu är att koma igång med min träning, med OSCA (Old School Calisthenics). Tack vare att jag skrev här att jag skulle träna och vad jag skulle träna så gjorde jag det. Min seger är inte att jag genomfört ett världsomvälvande och muskeloptimerande träningspass utan att jag tog mig i kragen och hittade motivationen att bara kliva upp ur sängen och göra mina övningar. Hurra för mig!

Dock gjorde jag inte exakt vad jag skrev igår. Jag hade missuppfattat lite om repsen. Dessutom klarade jag inte allt jag skulle.

Jag började med armhävning mot vägg. Låter ju som en barnlek. Men efter 3x50 reps så blir till och med det jobbigt. Jag känner det i armarna och lite i bröstmusklerna. Men det var så pass lätt att jag är redo för nybörjarnivån av steg två - incline pushups 1x10, reps.

Efter det var det dags för knee tucks. Dessa var jobbigare än vad jag anat. Målet vara att göra 3x40  målet för att går vidare till steg två av benlyft. Jag klarade det inte. Det blev ett set med 40 rep och ett med 25. Det vill säga ungefär medelnivån av steg ett som är 2x25. Där kommer jag att hålla mig till dess jag fått bättre kontroll, stabilare teknik och starkare magmuskler. Baby steps, baby steps. 

Idag är det ingen träning. 

Blåste i min ketonixmätare. Den visade gult. Ganska bra.

Sköna grabbs med mumsiga mustascher