Fit B4 Forty

Jag älskar fett!

Alla är vi olika. Alla har vi olika förutsättningar vad gäller såväl historia som uppsättning gener. Våra kroppar reagerar olika. Somliga tål vissa saker bättre än andra. Där tycker jag att vi måste börja. Det är själva utgångspunkten. Det är grunden till alla försök att försöka förstå sin egen organism samt att på ett eller annat sätt klura ut vilken kost min kropp mår bäst av.

Jag har alltid bantat. Eller, inte alltid. Ända sen jag fyllde 22 och min kropp inte längre klarade av att ta hand om allt som jag formligen pressade in i munnen. Jag har alltid ätit som en häst och kan fortfarande idag ha svårt att bedöma om jag ätit tillräckligt eller inte. En dag vägde jag plötsligen 90 kilo. På grund av detta har jag testat allt: räknat kalorier, juice-fastat, ris-diet, pulverdiet, fettbrännarpiller, magsäcksfyllarpiller, etc, etc. Listan kan göras lång.  

För tre år sedan låste jag en bok, The 4-hour Body, av Tim Ferriss. Jag minns inte hur jag kom i kontakt med den. Tim Ferriss är en vetgirig galning som under tiotalet år använt sig själv som försökskanin när han experimenterat olika dieter, träningsformer, mm på sig själv. Det han kom fram till skrev han ner i denna bok. Det är lite bio-hacking - hur man med minsta möjliga medel ska få snyggast möjliga kropp. Intressant läsning. Jag tog mest fasta på kosten. Förstås. Det handlade mycket om att inte äta något som är vitt. Det handlade också om att äta hela tiden. Jag tog åt mig av allt. Den sommaren åt jag mig mätt och gick ner ett par kilo. Han ordinerade också en rejäl fuskdag varje vecka. Det var väl där det brast för mig. Jag är en på- eller av-människa. Börjar jag fuska så rasar allt. Och det gjorde det. Men jag hoppade på tåget igen. Och ramlade av. Ett par gånger upprepades detta.

Men boken väckte något annat i mig: ett brinnande intresse för hur mat påverkar vår kropp. Jag läste på om kolhydrater, proteiner och fett. Jag vältrade mig i böcker jag hittade på Amazon (laddar ner dem till min Kindle-läsare i iPaden). Jag läste många böcker som berörde ämnet fett och hur vår rädsla för det saknar helt grunder. Jag lärde mig att bli en kritisk läsare. Tog till mig det jag fann logiskt och förkastade det som bara var gripet ut intet utan några som helst studier till stöd. Till slut var det oundvikligt för mig att inte stöta på min nuvarande kosthållning: LCHF. Jag gick ner i vikt igen. Men jag behöll min fuskdag och fortsatte att ramla av tåget, gång på gång.

Den 31 december 2013 gav jag mig själv ett nyårslöfte. Inga kolhydrater under hela januari 2014. När februari kom tyckte jag att jag lika gärna kunde fortsätta till mars. Och när mars nalkades ville jag inte sluta. Jag gick ner omkring 2-3 kilo på fyra månader. Långsam viktnedgång är bra, men detta var FÖR långsamt. Jag snubblade in på Fakir och Skaldeman. Det är strikt LCHF där man inte ska äta mer än omkring 10 gram kolhydrater om dagen. 

Där är jag nu. Strikt LCHF. Minimalt med kolhydrater måttligt med protein. Fett, däremot, svullar jag i mig som aldrig förr. Efter ett par veckor har nu fettförbränningen accelererat och vikten sjunker. Jag är i ketos och mår hur bra som helst. Ketos? Det tar vi senare.

Jag kan nu längta efter smör. Jag kan till och med äta det som det är utan någonting.

God natt.